Måndag, började med att jag försov mig.
mamma ringde flera gånger, men tror ni jag gick upp?
sen ringde Johanna och Jakob och frågade vart fan jag va.
och där va jag, helt nyvaken och fattade ingenting.
trodde att det var min pappa som ringde men det var Jakob, borta?

Karlstad var det tråkigaste på länge.
fick inte mycket speltid alls vilket jag fortfarande inte förstår varför riktigt..
men som dom säger, tränaren har alltid rätt och i slutändan är det ändå han som bestämmer, eller?
men jag ska tamefan visa vad jag går för, att dom har fel, köra mitt eget race och vara bäst!
ni ska få se!


we’re running through the fire
when there’s nothing left to say
It’s like chasing the very last train
when we both know it’s too late